En av de saker jag har märkt om röstskådespeleri är att likt den subtila uttryck som jag först såg i Red Dead Redemption, hantera röst team för att få de subtila inslag av tal i alltför. Alltför ofta i spel, det Voicework bara låter som någon läser högt som om de där berättarrösten en ljudbok: De kan få böjningar rätt och förmedla känslor väl, men det är inte bara ekologiskt. I Ensalved, karaktärerna grymta, klipp ord, köra sina ord till andra ord, kippa efter andan när utmattad och förmedla känslor genom enkla ljud samt språk.
Detta uttrycker det verkligen ett snitt över allt annat jag någonsin har spelat i detta avseende. Omdömen
Stor röstskådespeleri och stor modellering innebär att Enslaved: s filmsekvenser ser mer ut som att titta på en väl agerat film än ett tv-spel. Viktigt där. Omdömen
Nivåerna är intressant och varierat, och också mycket färgglada (något i högsta grad saknas i många moderna titlar som tycks tro bruna behöver blandas in med allt), utan att titta tecknad ut.
Fiender också modelleras med samma omsorg som visas på huvudpersonerna, och medan de kan se lite dum (på allvar, dessa där krigsmaskiner?) Ibland, att de fortfarande att se hotfulla och röra sig i en mycket flytande sätt.
Musiken är intressant. Ninja Theory har gått för tona, sätta musik till endast de mest dramatiska ögonblicken, och lämnar en mycket mer minimerad bakgrundsmusik i andra tider. Ett minnesvärt exempel är ett ögonblick när jag förväntade mig att det finns några dundrande bas och dramatiska stråkar, men ingenting framkommit. Det gjorde för tillfället verkar ...
obehagligt. Främmande. Med tanke på vad som hände runt omkring mig då jag tror det är förmodligen precis vad utvecklarna där går för. Ändå vet jag inte om det var avsiktligt, men om det var det visar mycket tänkande för den fonetiska sidan av spelupplevelsen.
Story och presentation:
Medan karaktärerna är mycket väl utförda och agerat, inte skrivandet verkar inte vara lika bra. Skådespelarna aldrig verkar verkligen att utveckla, även Trip (som går om en mycket traumatisk upplevelse) verkar inte få något nytt från händelserna i spelet.
Det närmaste jag har sett till utvecklingen var i Monkey, men det var mer förvirrande än något annat som karaktärens motiv och skäl är helt oklart. Det var en mental whiplash ögonblick, helt ur karaktär och helt ur vänstra fältet. Ögonblicket var aldrig förebådade, eller aldrig undersökas i efterhand så att det bara kommer ut som en "WTF"