Låt oss titta på det tredje meddelandet; & herInt som en enhet är en pekare. En pekare är en adress till ett objekt i minnet. I föregående avsnitt såg vi en formell tolkning av en pekare. Om du läser avsnittet igen kommer du att inse att något liknande, och herInt är också en pekare. Nu & herInt är en pekare, kan du dereference att ha värdet pekas ut av företaget, och herInt, vilket är 5 i detta fall. Detta är vad som görs i det tredje meddelandet. Du börjar med dereference operatören, *, som följs av företaget, och herInt, inom parentes. I detta fall är parentes är valfria.
Den tredje uttalandet sänder värdet av hisInt till utgången. Du skapar en hänvisning initiering som i det andra meddelandet i ovanstående segmentet. Obs: Du kan inte separera förklaring av referens och tilldelningen av objektet pekade på, i två olika uttalanden, som du gör med pekare. Vad beträffar spetsigt föremål är berörda, kan du dela upp initieringen uttalande i deklarations och tilldelningssatser.
Läs och prova följande kod som illustrerar allt det: #include using namespace std; int main () {int hisInt; int & herInt = hisInt; hisInt = 5; cout återvända 0; } Observera att i ovanstående kod objektet pekade på förklarades innan initieringen av referensen. Referens som Funktion Parameter Parametern av en funktion kan vara en referens (adress för ett objekt).
Följande kod illustrerar detta: #include using namespace std; int AFN (int & ingen) {cout inga = 77; } Int main () {int theInt = 88; AFN (theInt); cout återvända 0; } Som programmet startar, 88 är tilldelad till det objekt vars identifierare är theInt, i main. Nästa uttalande i huvudfunktionen anropar funktionen, AFN, passerar identifierare av objektet vars värde är 88 som argument. Parametern för den anropade funktionen är "int & nej".
Omedelbart kallas funktionen börjar exekvera blir parametern adressen motsvarar till & theInt, som är adressen till objektet som deklareras i den för