På FN-systemet har antagit flera system för att kontrollera efterlevnaden av de mänskliga rättigheterna som har direkt eller indirekt effekt på den totala statusen för de mänskliga rättigheterna, rättsliga bestämmelser och ett effektivt genomförande. Det första förfarandet av rapporten antas i ett antal universella instrument - exempelvis ICCPR, ICESCR och andra. Styrsystemet omfattar presentation av rapporter från stater som är parter i pakten i konventet, är sådana rapporter krävs eller när stora förändringar i det politiska systemet och statens struktur.
Dessa rapporter innehålla information om de länder de vidta rättsliga åtgärder för att säkerställa vidhäftning och genomförandet av relevanta medborgerliga rättigheter. Dessa rapporter bereds av regeringstjänstemän, som i allmänhet syftar till att representera situationen i de flesta välgörande sätt, med tanke på det faktum att värdet av dessa rapporter var tveksam från början. För att övervinna sina tvivel i objektivitet av FN: s oberoende experter som deltar i dessa studier behöver och få rapporter från icke-statliga organisationer i dessa länder så kallade parallellrapporter.
Dessa rapporter innehåller vanligtvis kritisk information om statliga åtgärder och resultat. Så bygger på dessa två motstridiga rapporter oberoende experter dra slutsatser. Slutsatserna innehåller rekommendationer till dessa länder för att förbättra attityderna till de mänskliga rättigheterna och others.Compliance med dessa recomnot nödvändigtvis formulera observationer, rekommendationer, vilket avsevärt minskar effektiviteten. NGO organisationer med rådgivande karaktär: Helsingforskommittén, Amnesty International och andra.
Förfarande mellan de stater som är parter i konventionen om medborgerliga och politiska rättigheter - Artikel 41, är det "Varje konventionsstat till denna konvention kan när som helst hänvisa till utskottet för mänskliga rättigheter att en annan stat till konventionen inte uppfyller sina skyldigheter enligt denna konvention. Naturligtvis dessa meddelanden (mellanstatliga klagomål) kan tas emot och endast övervägas om de avser länder som har gjort förklaringen som erkänt behörigheten för kommittén för mänskliga rättigheter att överväga sådana kommunikations (klagomål).
Enskilda klagomål från enskilda till utskottet för mänskliga rättigheter. Det är landet inte bara ratificerat ICCPR, men det ratificeras och det första fakultativa protokollet, som erkänner behörigheten för kommittén för mänskliga rättigh