"Du bör alltid använda dina ögon", sade han tittar ut över nöjesparken i slutet av Air Force Base. "Stjäla med dina ögon!" Han sade att hitta hans ord. "Titta vad den andre gör, då apa det". Jag lyssnade med intresse stammade han om hur jag skulle gå om mitt liv i en omfattande och sluddrande röst. Allteftersom tiden gick på en säkerhetsvakt kom uppför trappan. Säkerhetsvakterna på min komplexa aldrig länge på grund av galenskap av dess invånare. De är också nästan alltid från franskspråkiga länder som Kongo, DRC etc. Detta lämnar dem med ett tal som är mjuk och med en flödande fransk accent.
Den här mannen kom fram till oss med sina ögon rusa mellan mig och farbror med förvirring och rädsla trängs om utrymmet i de svarta hålen i hans huvud. "Ursäkta mig, men det är mycket sent" han påminde oss "folket klagar över det buller som görs". Farbrodern sköt ut bröstet, drog i sin riklig magen och lutar huvudet uppåt i en karikatyr av en huvudman. "Vem är dessa folk som säger dis?" krävde farbror. "Jag vet inte", sade vakten urskuldande "vi bara få samtal". Farbrodern ändrade sin inställning till en mer jovialisk siffra, kanske i sympati för vakten. "Är du gift?" Frågade farbror.
"Jag är inte", sa vakten med en försiktig blick på hans ansikte. "Ja, det är bra, för jag är ute efter en fru" utropade farbror. Hittills denna punkt vakten hade betalat lite uppmärksamhet till mig, men nu vände huvudet mot mig med en frågande blick på hans ansikte. Jag såg också förvirrad troligen eftersom farbror nu svindlande bort från öppen utsikt, mot vakten. Han sedan sakta gned trubbiga fingrar mot vakterna bomberjackan. "Jag ibland känner mig så ensam, och jag är redo att begå" farbror sa mjukt med en allvarlig titt på hans ansikte.
Vakten med en livrädd look på hans ansikte vänt skarpt mot trappan och gick ner. "Du måste gå att sova", sa han till mig som han snabbt nedför trappan. Jag brast i skratt och inte sluta förrän mina ögon var fulla av tå