Regeringen har konsekvent gett olika siffror om omfattningen av fattigdomen i Indien. Därför har det varit svårt att veta exakt eller ens ungefärlig siffra om fattigdomen i landet. Det är uppenbart att i avsaknad av en enhetlig statistiskt mått på fattigdom kan program för fattigdomsbekämpning inte vara meningsfullt. Regeringen att minska fattigdomen antar olika åtgärder. Genom PDS fotogen och billigare spannmål och andra livsmedel görs tillgängliga för fattiga befolkningen.
Regeringens lagförslag tryggad livsmedelsförsörjning är också på samma linje, enligt vilken alla människor som lever under fattigdomsgränsen skulle ha rätt att dra mat till subventionerade priser. Men ironiskt nog till datum regeringen har inte kunnat identifiera, även ungefär, människor som lever under fattigdomsgränsen. Rapport från Saxena kommittén, bestående av ministeriet för landsbygdsutveckling Indiens regering presenterade nyligen, är mest chockerande.
I själva verket har 49,1 procent befolkningen i landet enligt Saxena kommittén lever under fattigdomsgränsen, men 23 procent av fattiga inte har någon köpkort (vad man ska prata om BPL kort). Fd chef ekonomisk rådgivare till premiärministern, Prof. SD Tendulakar överlämnade rapporten från expertgruppen att Granska Metodik för Uppskattningen av Fattigdom i december 2009. Inlämning av denna rapport har fört hela kontroversen i fokus igen. Prof.
Tendulkar noterade att de befintliga all-Indien landsbygden och i städerna officiella fattigdomslinjer ursprungligen definieras i termer av per capita totala konsumtionsutgifterna till 1973-74 marknadspriser och justeras över tid och över stater för prisförändringar hålla oförändrat ursprungliga 1973- 74 landsbygden och i städerna underliggande all-Indien referensfattigdomsgränsen korgar av varor och tjänster.
Dessa all-Indien landsbygden och i städerna PLBs härleddes för landsbygden och i städerna separat, förankrad i kalori per capita normer för 2400 (på landsbygden) och 2100 (urban) per dag. Omfattas dock de konsumtionen av alla varor och tjänster som ingår i landsbygden och i städerna referensfattigdomsgränsen korgar de. Prof. Tendulkar, konstaterar att i 2004-05, var 37 procent av Indiens befolkning lever under fattigdomsgränsen. Denna siffra är betydligt hög jämfört med siffran från planeringskommissionen; enligt vilken 27,5 procent levde under fattigdomsgränsen. Prof.
Tendulkar siffra på huvudet räkna är högre till stor del på grund av större korg av konsumtionen, som omfattar u